Kvartsfinalsklara Sverige laddar för huvudrundans sista uppgift. Klockan 20.30 på måndagskvällen väntar möte med Montenegro.
– Det kommer att bli en fantastisk match att spela. För oss blir det viktigt att matcha deras energi, menar målvakten Evelina Eriksson.
Lördagens femmålsseger mot Ungern var en av Sveriges mest imponerande prestationer såhär långt i VM. Inför 10 566 åskådare (nytt rekord för svensk damlandslagshandboll) fick de blågula spelarna visa upp stora delar av sitt register. Efter slutsignal försökte de ta vara på den historiska stunden.
– Vi njöt som mycket som vi bara kunde. Vi var kvar länge i arenan och fotade med barn och fans. Under matchens gång var man rörd nästan konstant, berättar Evelina Eriksson på söndagens pressträff i Göteborg.
Det var Sveriges andra halvlek som ordnade två poäng och avancemang till VM-kvartsfinal. I paus låg de nämligen under med 10–11.
– Vi hade ett större självförtroende i andra halvlek. Jag är otroligt imponerad av den matchen som vi gör. Så här långt i VM har det gått exakt så bra som det kan gå, fortsätter Eriksson som till vardags representerar rumänska CSM Bukarest.
På måndagskvällen avgörs det huruvida Sverige går vidare som etta eller tvåa. Vid förlust mot Montenegro är det montenegrinskorna som tar förstaplatsen.
Samtidigt som Sverige–Montenegro spelas matchen mellan Danmark–Tyskland i Herning i grupp 3. Redan nu står det klart att det antingen blir Danmark eller Tyskland i en kvartsfinal för Sverige.
– Vi vill ta förstaplatsen. Sen får vi se vilka vi möter. Just nu har jag fullt fokus på Montenegro.
Hur går dina tankar inför matchen mot Montenegro?
– Att det kommer bli en fantastisk match att spela. Eftersom de inte är klara för kvartsfinal lär de komma taggade till tänderna. För oss blir det viktigt att matcha deras energi. Jag hoppas att vi kan dra det längsta strået i en match med mycket vilja och mycket glöd.
Vad vet du om laget Montenegro?
– Att de har många snabba, kvicka spelare. De spelar som sagt med en otrolig energi och stort självförtroende, som Balkan-länderna brukar göra. De har bra linjespelare och en bra spelfördelare i Itana Grbic. Som vanligt har de också starka kanter, även om det har skett ett generationsskifte där.
Evelinas moderklubb är Haninge HK. Totalt har hon representerat ytterligare tre Stockholmsföreningar: Team Stockholm/Spårvägens HF, Tyresö Handboll och Skuru IK.
– Det finns en fin handbollskultur i Stockholm. Jag har fått en fin uppväxt i dem klubbarna.
Sommaren 2020 flyttade hon från den svenska huvudstaden till norska Kristiansand. Ny klubbadress blev stjärnlaget Vipers Kristiansand.
– Det var bra scoutat av någon i ledningen i Kristiansand. Mitt kontrakt gick ut i Skuru och jag kikade därför runt på olika klubbar. Vipers hörde av sig, och jag minns att jag tänkte ”jag ska absolut inte till Norge. Det är för likt Sverige”. Men jag besökte Vipers innan coronan slog till, och jag minns att redan samma kväll sade till mig själv att det är här jag ska vara. Jag är otroligt nöjd med mina två år i Vipers.
Nuvarande hemmiljö är Rumänien och CSM Bukarest.
– Det är absolut en skillnad från Kristiansand. Det är lite mer liv i Bukarest. Det är en storklubb som har varit med länge i toppen.
Till vardags tränar Eriksson med stjärnspelare som Cristina Neagu, Grace Zaadi och Monika Kobylinska.
Har du tänkt någon gång ”vad gör Evelina Eriksson från Haninge här”?
– Ja, men jag tror att det är lite viktigt att tänka så också. Man ska inte flyga iväg allt för högt. Självklart var jag extra nervös inför de första träningarna, men sedan blir allting som vanligt när man tar en kaffe tillsammans eller äter ihop. Om man hela tiden tänker på vilka man spelar med hade man blivit knäpp.
Hur ser din vardag ut i mästerskapsbubblan?
– Det går åt en del böcker. Där är jag tacksam för det bidraget till fler böcker på hotellet. Sen har jag löst korsord också. Däremellan har jag kollat extremt mycket video på mig själv och motståndarna. Sen har vi också gått runt lite i Göteborg och sett utbudet av lussebullar. Man får verkligen passa på med såna svenskheter när man är här.
Text: Olof Thyrelius Ericson
Foto: Bildbyrån
