För två och ett halvt år sedan hade Jonathan Carlsbogård aldrig spelat en landskamp. Nu har han blivit europamästare, vunnit VM-silver, spelat OS, burit lagkaptensbindeln och spelar för regerande Champions League-mästaren Barcelona.
Nu kan han också titulera sig årets spelare i svensk handboll.
– Jag försöker att ge mitt yttersta i alla lägen, säger 28-åringen från Kärra.
Han fick aldrig chansen att dra på sig landslagströjan som ungdomsspelare, men som 25-åring fick Jonathan Carlsbogård chansen i Glenn Solbergs första landskamp som förbundskapten, i EM-kvalet mot Rumänien i november 2020.
Av de 123 spelare på herrsidan som spelat minst 50 A-landskamper blev Carlsbogård i januari den blott tionde som nått dit av dem som aldrig spelat någon U-landskamp. Han har dock fint sällskap på den listan av Stefan Lövgren, Peter Gentzel, Thomas Sivertsson, Ljubomir Vranjes och Tobias Karlsson – som han nu också gör sällskap på listan av vinnare av utmärkelsen Årets spelare i svensk handboll.
Svenska Handbollförbundet har nämligen, genom en jury bestående av elitrådet och förbundskaptenen Glenn Solberg, utsett Jonathan Carlsbogård till årets spelare i svensk handboll på herrsidan för insatserna i lands- och klubblaget under säsongen 2022/23. Priset mottar han i Kristianstad Arena i kväll där Tyskland står för motståndet i säsongens sista hemmalandskamp.
Motiveringen från juryn lyder:
Sedan landslagsdebuten hösten 2020 har Jonathan Carlsbogård varit en av landslagets viktigaste spelare, han har utvecklats till en försvarsspelare i absolut världsklass och varit starkt bidragande till att Sverige tagit EM-guld, VM-silver och nått tre semifinaler på drygt två år. Han har snabbt blivit en kulturbärare i landslaget, är en ledare och förebild på och utanför banan och besitter en förmåga att göra sina medspelare bättre. Hans ödmjukhet, träningsvilja och professionalism har tagit honom till de största scenerna såväl landslags- som klubbmässigt.
– Det är roligt att få stå med på den listan, det är stora namn som finns på den. Det betyder att jag gjort någonting bra, något som andra uppskattar, säger den ödmjuke vänsternian och mittförsvararen som varit given i landslaget sedan debuten och i ordinarie lagkaptenen Andreas Palickas frånvaro turats om med Max Darj att bära lagkaptensbindeln.
Kunde du inför debuten ana att du två och ett halvt år senare skulle vara given i landslaget, titulera dig europamästare och spela för Champions League-mästaren?
– Nej, det hade jag verkligen inte kunnat tro på. Jag fick förtroendet från start i min första landskamp och har fått en större och större roll hela tiden. Och i somras fick jag också möjligheten att ta klivet till en verklig storklubb.
Hur var det?
– Det kändes lite orealistiskt först, något jag inte end kunde drömma om för att det var så långt borta. Jag börjar landa i det, även om det fortfarande är någonting extra. Det är en helt annan miljö kvalitetsmässigt än jag upplevt innan att spela i så stor klubb med allt den står för. Det är så otroligt många duktiga spelare, så det är en extremt hög nivå på alla träningar.
Ligan och en av de nationella cuperna har han redan vunnit med Barcelona och förutom förlusten i finalen i Super Globe mot Magdeburg i höstas och ett kryss mot Kiel har han vunnit varenda match med klubblaget. Med landslaget har det blivit tolv segrar på 15 matcher den här säsongen.
Vad har varit höjdpunkten på säsongen hittills?
– Hemmamästerskapet helt klart, även om det inte gick så bra som vi hade hoppats på. Vi hade velat ha en ny VM-medalj, men det är inte alltid man får det man drömmer om.
– Men att spela inför ett fullsatt Scandinavium varannan dag, få springa in på banan, sjunga nationalsången, det är något man drömde om som liten.
Två landskamper återstår den här säsongen, Tyskland i kväll och så världsmästaren Danmark i Herning på lördag.
– Det ska bli roliga matcher att spela. Tuffa, jämna matcher mot bra motståndare. Vi har goda chanser mot bra lagen, men vet också att vi kan förlora mot båda om vi inte är med. Vi går in för att vinna alla matcher, även ord det inte står några mästerskapsmedaljer på spel, Vi vill alltid vinna, det är inget som ändras på.
Matchen mot Tyskland spelas i Kristianstad Arena 18.35 i kväll och sänds på SVT2 och SVT Play.
Priset för årets spelare på damsidan delades ut i samband med säsongens sista hemmalandskamp mot Danmark tidigare i april och gick till Jamina Roberts för andra året i rad.
ÅRETS SPELARE I SVENSK HANDBOLL (HERRAR)
1968: Lennart Eriksson, SoIK Hellas
1969: Lennart Eriksson, SoIK Hellas
1970: Mats Thomasson, HK Drott
1971: Dan Eriksson, SoIK Hellas
1972: Thomas Persson, IFK Kristianstad
1973: Bo Andersson, IFK Malmö
1974: Johan Fischerström, SoIK Hellas
1975: Sven-Åke Frick, Ystads IF
1976: Björn Andersson, IF Saab
1977: Bo Andersson, IF Guif
1978: Basti Rasmussen, Ystads IF
1979: Claes Hellgren, IK Heim
1980: Claes Ribendahl, Lugi HF
1981: Göran Bengtsson, HK Drott
1982: Jörgen Abrahamsson, HK Drott
1983: Sten Sjögren, Lugi HF
1984: Peter Olofsson, GF Kroppskultur
1985: Björn Jilsén, Redbergslids IK
1986: Magnus Wislander, Redbergslids IK
1987: Mats Olsson, Lugi HF
1988: Pär Jilsén, Redbergslids IK
1989: Ola Lindgren, HK Drott
1990: Ola Lindgren, HK Drott, och Magnus Wislander Redbergslids IK
1991: Magnus Andersson, HK Drott
1992: Per Carlén, Ystads IF
1993: Magnus Andersson, Tus Schutterwald (Tyskland)
1994: Magnus Andersson, HK Drott
1995: Erik Hajas, IF Guif
1996: Stefan Lövgren, Redbergslids IK
1997: Thomas Sivertsson, HK Drott
1998: Peter Gentzel, Redbergslids IK
1999: Ljubomir Vranjes, Redbergslids IK
2000: Magnus Andersson, HK Drott
2001: Stefan Lövgren, THW Kiel (Tyskland)
2002: Martin Boquist, Redbergslids IK
2003: Martin Boquist, Redbergslids IK
2004: Stefan Lövgren, THW Kiel (Tyskland)
2005: Marcus Ahlm, THW Kiel (Tyskland)
2006: Tomas Svensson, Portland San Antonio (Spanien)
2007: Kim Andersson, THW Kiel (Tyskland)
2008: Kim Andersson, THW Kiel (Tyskland)
2009: Jonas Källman, Ciudad Real (Spanien)
2010: Mattias Gustafsson, Tus N-Lübbecke (Tyskland)
2011: Johan Sjöstrand, FC Barcelona (Spanien)
2012: Kim Andersson, THW Kiel (Tyskland)
2013: Tobias Karlsson, SG Flensburg-Handewitt (Tyskland)
2014: Mattias Andersson, SG Flensburg-Handewitt (Tyskland)
2015: Niclas Ekberg, THW Kiel (Tyskland)
2016: Andreas Nilsson, MVM Veszprem (Ungern)
2017: Mikael Appelgren, Rhein-Neckar Löwen (Tyskland)
2018: Jim Gottfridsson, SG Flensburg-Handewitt (Tyskland)
2019: Max Darj, Bergischer HC (Tyskland)
2020: Andreas Palicka, Rhein-Neckar Löwen (Tyskland)
2021: Hampus Wanne, SG Flensburg-Handewitt (Tyskland)
2022: Jim Gottfridsson, SG Flensburg-Handewitt (Tyskland)
2023: Jonathan Carlsbogård, FC Barcelona (Spanien)
Text: Daniel Vandor
Foto: Michael Erichsen/Bildbyrån
