Kim Andersson gör comeback i det svenska handbollslandslaget. 16 år efter sitt första VM springer han i januari in för att spela sitt tolfte mästerskap.
– Jag trodde inte ens att jag var med i ekvationerna kring laget, säger 36-åringen.
• • •
UVM-guld, OS-silver, trippel Champions Leage-mästare, sexfaldig tysk mästare, tysk cupmästare fem gånger, tysk supercupmästare fyra gånger, årets spelare i svensk handboll tre gånger, utsedd till hela Bundesligas bästa spelare en gång, fem VM-slutspel, ett OS, fyra EM, 227 A-landskamper, 799 landslagsmål.
Kim Andersson har en hel del att blicka tillbaka på den dagen han kliver av handbollsplanen för gott – men där är han ännu inte. Nyss har han skrivit på ett nytt kontrakt med Ystads IF till sommaren 2021 och nu står det klart att han är tillbaka i det svenska landslaget.
När VM-truppen samlas i Halmstad den 2 januari kommer Kim Andersson att vara en del av den. Han kommer dit för att spela sitt tolfte mästerskap.
– För det första blev jag smått chockad när jag fick samtalet. Jag trodde inte att ens att jag var med i ekvationerna kring laget, så jag var som ett litet barn på julafton. Jag kände att spänningen var där och att det kändes väldigt ärofyllt att de frågade, säger Kim, som hunnit bli 36 år.
– Jag känner mig inte gammal, utan jag är ung i sinnet. Det är klart att ibland så knäpper kroppen och man inser att man inte är 20 längre, men samtidigt känner jag mig stark och tycker att att handbollen är väldigt kul just nu.
– Varför är det bara målvakterna som ska kunna spela tills de är 50? Någon gång ska väl en utespelare också kunna göra det. ”Slangen” (Magnus Wislander) kunde hålla på rätt länge och så länge jag tycker att det är kul och kroppen känns bra så ser jag ingen grund till att jag ska göra något annat. Den tiden kommer att komma i alla fall och så länge jag kan vara med och prestera och hjälpa laget jag spelar med tycker jag att det är dumt att sluta i förtid. Jag ska försöka njuta så mycket jag kan.
Senaste gången Kim Andersson spelade i landslaget var under OS i Rio de Janeiro 2016, en turnering där både Kim och Sverige hade det jobbigt. Det blev en elfteplats för Sverige.
– Jag var rätt skadebenägen den säsongen och kunde inte riktigt att jag kunde göra mig själv rättvisa i OS. Då kände jag att gubben var för gammalt, men skam den som stänger dörren.
Har du koll på hur många landslagscomebacker du har gjort?
– Jag har ett ungefärligt hum im hur många det är. Det är är väl för många (skratt). Fem, sex stycken skulle jag tippa på.
Förutom att Kim varit helt lysande i sitt klubblag Ystads IF den senaste tiden och att kroppen är hel är det familjens stöd som gjort att han kunnat tackat ja till landslagsspel igen.
– Jag hade inte varit hälften av det jag är i dag utan min familj. Familjen är allt för mig och jag är tacksam för att jag har en fru och barn som har stått ut och orkat under alla dessa år som handollen har tagit tid. Utan en familj som stått bakom mig hade det aldrig funkat. De har varit ett stöd för mig i de tuffa stunderna och även ett stöd när det har gått bra.
Sverige har spelat två mästerskap efter OS 2016 – två lyckade sådana. Sjätteplatsen i VM i Frankrike 2017 följdes upp av ett EM-silver i Kroatien tidigare i år.
Hur har det varit att följa de här mästerskapen?
– Det har kliat i fingrarna när man legat och kollat i soffan. Man ligger och är nervös och har fotsvett och känner hur jobbigt det är och att man så gärna skulle vilja spela. Och det är väl det som gör att man sitter här i dag och pratar om en comeback, någonstans har det ju funnits i en.
– Det har varit kul att se hur bra det gått för landslaget. Som sagt, det var 16 år sedan jag började där och de har haft mer framgång under de här två åren än vi i stort sett hade under alla åren jag var med. Det känns väldigt kul att titta på och se så många unga spelare som kommit upp och tagit väldigt stora kliv och väldigt stort ansvar. Jag har försökt att följa det jag kunnat även om jag inte är så jättesportintresserad.
Nu ska du bilda högerniopar med Albin Lagergren. Hur ska det bli?
– Väldigt spännande. Det är en spelare som tagit otroliga kliv och visat i världens bästa liga hur jäkla bra han är. Det är också nytt för mig att vara med i landslaget när det är en spelare som är en tydlig nummer ett och jag kommer in som stöttepelare till Albin. Han har en stor del i att det gått så bra i de här två mästerskapen.
Först Kim Ekdahl Du Rietz och nu Kim Andersson. Finns det någon risk i att de andra spelarna blir bekväma och lämnar över allt ansvar på er?
– Det hoppas jag verkligen inte. Vi har spelare som till vardags representerar topplag i Europa, så vem är jag? Jag spelar i Handbollsligan och är en föredetting så jag hoppas verkligen inte att de förlitar sig på att en 36-åring ska gå in och göra något extravagant. Jag hoppas kunna vara med och ge tips och hjälpa de andra att växa och bli bättre. Det är någonstans jag som ska vara bekväm att få spela med de spelare som finns där i dag.
Hur tror du att det går för Sverige i VM?
– Jag ser chanserna som väldigt goda och fortsätter spelet som det gjort och kanske utvecklas ytterligare lite så är Sverige ett lag som är med i toppen och det hoppas jag att vi är denna gången också.
Ser du det här som end punktinsats eller blickar du även fram över EM på hemmaplan 2020 och ett eventuellt OS?
– Som sagt så blev jag väldigt överraskad när jag fick frågan. Jag ska försöka att njuta av det här mästerskapet och sen får jag se om jag ens är aktuell för framtiden, det är inte alls säkert. Det är många spelare som står och knackar och vill ta den platsen. Ska man vara med i ett landslag så får man prestera också och det hoppas jag att jag kan göra här. Skulle jag få frågan igen får jag ta den diskussionen då. Just nu känner jag att det här ska bli oerhört kul och spännande. Det är få förunnat att få representera sitt land och det är speciellt varje gång att känna stoltheten och euforin att dra på sig tröjan.
Sverige spelar två landskamper inför VM, mot Ryssland i Kinnarps Arena i Jönköping den 5 januari och i Halmstad Arena den 6 januari. VM-premiären mot Egypten i Royal Arena i Köpenhamn spelas den 11 januari.
Text: Daniel Vandor
