På torsdagskvällen kliver Sverige in i VM. 27-årige Linus Persson är truppens mest rutinerade högernia och redo för sina största matcher i karriären hittills.
– Det blir större ansvar och förtroende på mig och de andra på min position. Jag har varit redo för VM i många år, berättar Persson inför premiärmatchen mot Nordmakedonien.
OV Helsingborg-fostrade Linus Persson gjorde sin landslagsdebut 2014 då han noterades för två mål mot Tyskland. Den första mästerskapsmatchen kom ett och ett halvt år senare då han flögs in till en placeringsmatch i EM.
– Jag tror det var Johan Jakobsson som skadade sig. Så jag fick samtalet dagen innan match och packade väskorna direkt. Det var direkt in i hetluften, även om jag inte spelade särskilt mycket. Det var kanske fem-tio minuter. Men det var jäkligt coolt. Jag minns middagen med laget efter matchen och atmosfären i mästerskapet. Sen tog jag flyget hem till Malmö igen för spel i Handbollsligan.
Fem-tio minuters speltid lär det knappast bli i Perssons andra mästerskap i karriären. När Albin Lagergren testades positivt för covid-19 blev Persson plötsligt lagets mest rutinerade högernia med 18 A-landskamper.
– Albin är såklart ett jättestort avbräck för laget. Men vi får göra det bästa av situationen och visa vad vi går för. Det blir större ansvar och förtroende på mig och de andra på min position.
Är du redo för VM?
– Absolut. Det har jag varit i många år.
Till vardags spelar Persson sin handboll i franska Ivry. Livet utanför Paris tillsammans med sin fästmö trivs han med.
– Det funkar väldigt bra. Vi har det superbra här och nära in till centrum. Det är ungefär en kvart in till Paris från där vi bor. Nu är visserligen allt stängt med pandemin men vi klagar inte. Det är en bra stad att bo i.
Hur trivs du i den franska ligan?
– Bra. Jag gillar den. Jämfört med andra ligor är den lite mer fysisk och individuell. Det finns många bra lag som man kanske inte tänker på. För svenska spelare är den inte jättepopulär. Men i övrigt är det många nationaliteter som spelar här, berättar Persson som fortsätter:
– Mitt kontrakt går ut till sommaren men jag stannar gärna i den franska ligan. Det är i alla fall överst på listan. Det är exempelvis inte lika hög belastning här som det är i Tyskland. Det passar mig eftersom jag har en rätt fysisk spelstil.
Med laget ligger ni näst sist i tabellen. Hur vill du beskriva höstsäsongen?
– Den har varit märklig. Dels med corona att många matcher har blivit inställda. Men vi har också haft lite otur med två-tre skador på tongivande spelare. Prestationerna i sig är jag dock inte nöjd med. Vi är såklart inte nöjda med placeringen i ligan.
För egen del har det dock blivit en hel del speltid…
– Ja, så är det. Det är alltid kul med mycket speltid och stort ansvar. Hittills har det gått ganska bra för mig.
Hur laddade du upp inför VM och landslagssamlingen?
– Jag var hemma i Helsingborg under ledigheten. Eftersom både HK Malmö och min moderklubb OV drabbades av corona kunde jag inte medverka på deras träningar. I stället fick jag löpa själv och spela en del padel. Det gick fint. Man mår bra i själen av att vara hemma och äta gott.
Hur ser dina förhoppningar ut inför VM i Egypten?
– Att kunna bidra med det jag är bra på. Ta en roll i laget och bli tongivande. Jag har länge legat på gränsen till landslaget. Jag vill gärna ta en plats och hjälpa Sverige.
Blir detta det största du har varit med om hittills?
– Ja, det blir det. Absolut.
Är du nervös?
– Nja, man är väl lite nervös inför alla matcher. Det är ändå hyfsat stort att spela för landslaget. Speciellt i ett världsmästerskap. Men jag är mest taggad och uppjagad. När väl domaren blåser igång blir det lite som vanligt. Man har ändå spelat handboll ett tag nu.
Text: Olof Thyrelius Ericson
Foto: Jonathan Näckstrand/Bildbyrån
