Nyheter

Dam / 10 juni 2021

Carin Strömberg: ”OS är en daglig motivation”

I dag laddar det svenska damlandslaget på Playitas för en vecka tillsammans innan förbundskaptenen Tomas Axnér nästa fredag ska presentera OS-truppen. En som gärna reser till Tokyo i juli är Carin Strömberg:

– Att kliva in i OS-byn är verkligen speciellt och där känna samhörigheten, främst med andra svenska, men även utländska idrottare. Jag har haft en startbild på min dator med mig vid OS-ringarna från 2016 i Rio som daglig motivation för att på nytt få uppleva det tuffaste, men roligaste, mästerskapet som finns. Nu är det nära, säger mittnian som varit lagkapten i de två senaste mästerskapen.

>> Svenska truppen på plats på Playitas

Carin Strömberg  tyckte det var överraskande att hon som ung spelare (23 år) tog en av de 14 platserna i svenska OS-truppen 2016.

– Jag blev helt golvad, vilken inspirerande miljö! Vi gjorde ett bra gruppspel, men åkte ut i kvartsfinalen mot Norge. I år har vi fått en mycket tuff lottning med bara bra lag i gruppspelet. Men med en bra förberedelse i sommar och vi får spelet att stämma och har lite tur med det laget vi ”korsas” mot i andra gruppen, snackar vi kvartsfinal och där kan allt hända.

Vad är så speciellt med just OS-byn?

– En vanlig dag har man inte tid till att se andra idrotter. Under 2016 var det full rulle med träningar, gympass och taktisk förberedelse. Såsom det såg ut då var byn ganska stor och en del avstånd till träning och matsal så det lades mest tid på de egna förberedelserna. Men underbart att dricka svenskt kaffe vid vårt gemensamma utrymme med uteplats. Jag hann med att se en basketmatch, mellan USA och Serbien, det var fantastiskt.

Trots sin ringa ålder, Carin fyller 28 i sommar, har hon upplevt massor redan. Fostrad i Skuru, en av de stora klubbarna inom svensk damhandboll, 101 landskamper/120 mål, två VM-guld (U18, U20). Förutom OS 2016 även VM 2015, 17 och 19, EM 2018 och 2020. Lägg där till fem år som professionell spelare i danska Viborg, som hon nu lämnar för franska Nantes, som vunnit guld i EHF-cupen och som tog silver i franska cupen.

– I Viborg har jag etablerat mig som spelare och blivit mer självständig. Ligan håller hög klass, topplagen är alltid med i europacupspelet, tekniskt och taktiskt steget före svenska elitserien. Nantes blir en annorlunda utmaning, väldigt spännande där man spelar mer individuellt så jag får nog fokusera lite mer på mig själv där.

Landslagsdebut 2013, vilken match har varit din bästa hittills?

– Svårt att säga en specifik match faktiskt. De senaste åren har jag fått mer och mer speltid vilket såklart gör det lättare att prestera.

EM-elva 2020, VM-sjua 2019, hur är Sveriges position i världshandbollen? 

– Jag känner en riktig revanschkänsla från senaste mästerskapet, vi hade små marginaler som inte var med oss i flera av matcherna vilket gjorde att vi inte nådde de resultat vi ville. Men samtidigt var vi ett helt nytt lag med ledare och flertalet nya spelare så jag tror också vi har lärt oss massor ifrån det, vilket jag också känt under vårens samlingar där jag tycker att vi redan utvecklat oss som grupp och i spelet. Vi ska sikta uppåt och när vi presterar tänker jag att vi kan slå alla lag.

Tomas Axnér/Johanna Wiberg är nya förbundskaptener, vad har de tillfört?

– Tomas och Johanna har kommit in med mycket energi, vilket var härligt för oss spelare. Därutöver gillar jag sättet Tomas är innovativ på och att han har en vilja att pröva nya saker som jag själv tycker är roligt och inspirerande på handbollsplan.

Det ryms inte mycket semester i sommar, hur hanterar/förbereder du dig mentalt? 

– Det gäller att ta vara på de lediga stunder man har. Jag planerar att njuta av att äntligen få träffa lite familj och ta det lugnt på vårt landställe när jag är hemma i Stockholm. Och vi har hjälp av vår mentala coach i landslaget att lägga upp en plan för hur man går in i sommaren med alla förberedelser på bästa sätt, vilket jag personligen tycker är skönt. Det gäller att hitta strategier för att återhämta sig mellan samlingsdagar och vara max redo när OS väl börjar. Det är väldigt speciellt med en sån intensiv sommar men kommer man med till ett OS är det hela värt.

Du har två UVM-guld – kan det rent av bli OS-guld 2021?

– Ingenting är omöjligt! Jag blev väldigt inspirerad av att se herrarna i januari som visade att man aldrig ska räkna bort Sverige, så man ska aldrig säga aldrig.

Flera lag spelar i dag med fler tvåvägspelare, hur ser du på det?

– Handbollen går ju bara snabbare och snabbare och det är ju ett plus i både kontring som hemlöp med spelare som både kan spela anfall och försvar. Jag själv spelar både anfall och försvar och skulle inte vilja byta bort någon av delarna, plus att kontringsspelet är en av mina styrkor och det utnyttjas bäst om man är tvåvägsspelare.

De flesta av landslagsspelarna är professionella utomlands  – bra eller dåligt?

– Jag tycker det är bra. De ligor många av oss landslagsspelare spelar i håller hög nivå och vi är fint rustade för att konkurrera med andra spelare och landslag. Ju fler spelare som spelar på hög nivå gynnar ju oss som landslag. Men drömscenariot hade såklart varit att den svenska ligan höll så hög klass och var så attraktiv så att fler spelade professionellt i Sverige. Där är vi inte spelmässigt eller ekonomiskt just nu. Många kan lägga all sin tid på handbollen vilket gör att man har ett försprång mot den svenska ligan.

Följer du din moderklubb Skuru IK idag?

– Ja det gör jag och jag är jätteglad över att de vann SM-guld! Jag tränade en del med dom förra våren under coronapausen i Danmark. Några av tjejerna jag spelade med spelar kvar och vissa tränare och ledare är samma som då jag lämnade 2016. Jag tror alltid jag kommer ha ett Skuruhjärta.

Carin Strömberg & Co under OS i Rio de Janeiro 2016

SNABBA FRÅGOR TILL CARIN STRÖMBERG

Vilket minne dyker först upp när du tänker på OS (oavsett idrott)?
– Främst tänker jag ju på min egen OS-turnering 2016 i Rio och hur otroligt det var, och på den samhörighet man kände med dom andra svenska idrottarna, det var väldigt kul att följa alla de andra svenskarna och känna sig som ett stort lag.

Vilken svensk OS-prestation genom alla tider anser du är bäst, störst eller som gett mest intryck?
– Jag har ett tidigt minne av Carolina Klüft som vinner guld i sjukamp. Hemma tittade vi mycket på friidrott och hon var så överlägsen och karismatisk vilket var härligt att följa för svenska folket, men speciellt också för mitt elvaåriga jag.

Största minne av OS-handboll?
– Jag måste säga min egen medverkan 2016 faktiskt. Jag var ung och kom dit ganska oförberedd på vad att spela ett OS skulle innebära, det var enormt stort.

Bästa rådet till en ung handbollsspelare som i framtiden vill bli OS-spelare?
– Ha roligt när du spelar, våga testa nya saker, var inte rädd att misslyckas. Jag tror speciellt unga tjejer behöver höra det, att det bara är härligt att visa attityd, vilja vara bäst och pröva nya saker. Dom roligaste situationerna och matcherna ligger oftast en bit utanför sin trygga box. Vill man spela på landslagsnivå så krävs det att man lägger mycket tid på handbollen både på plan och i gymmet. För att man ska orka och vilja fortsätta så måste det vara roligt.

Vilken är störst, EM, VM eller OS-medalj?
– OS-medalj skulle jag ranka högst. Mästerskapens mästerskap som trumfar alla andra turneringar.

Text: Jonas Nystedt
Foto: Ludvig Thunman/Bildbyrån