Efter 136 A-landskamper och tio mästerskap på seniornivå blir det inga fler matcher i den blågula tröjan för Sabina Jacobsen.
– Det har varit ett svårt beslut att fatta även om jag insett att det är det enda rätta med tanke på min kropp, säger den tidigare lagkaptenen.
Om elva dagar presenterar förbundskaptenen Tomas Axnér den svenska truppen som ska ska spela OS-kval i spanska Lliria 19–21 mars. Den blir utan Sabina Jacobsen, 31-åringen som tog över lagkaptensbindeln efter OS 2012.
Jacobsen har varit skadedrabbad de senaste åren och missade VM i Japan 2019 efter en knäoperation och hann inte tillbaka i matchform innan truppen till EM i Danmark i vintras skulle presenteras.
Den senaste landskampen hon spelade var i slovakiska Sala när VM-biljetten säkrades i juni 2019. Hon var också med i matchtruppen i EM-kvalet mot Nordmakedonien i Nyköping i september samma år, men tvingades då kliva av under uppvärmningen.
– De två senaste åren har varit väldigt hattiga och jag hade haft en jättebra sommar när det small till i knäet i Nyköping, vilket sedan ledde till operation. Jag kom tillbaka i januari förra året, men sedan kom coronan och när jag sedan kom tillbaka till Ryssland i somras så krånglade knät under stora delar av hösten, säger hon.
– Jag är tillbaka nu, men vet också hur snabbt det går att trilla ner igen om man inte använder huvudet. Jag hade OS förra året som mitt stora slutmål i landslaget och har kämpat under hösten, men tvingats förlika mig med att jag tyvärr inte kan spela i både klubb- och landslag på grund av min kropp. OS är inte som ett vanligt mästerskap, utan det krävs oerhört mycket träning och i det här läget skulle det förstöra mer än hjälpa.
Sabina Jacobsen, som i tonåren valde det svenska U-landslaget före det danska, fostrades i Lugi HF och var med och förde upp klubben i dåvarande elitserien 2006. De tre första säsongerna vann hon skytteligan i elitserien och flyttade 2012 till danska Randers. Därifrån var det av till FC Midtjylland och CSM Bukarest innan hon 2019 blev den första svenska handbollsspelaren att bli proffs i Ryssland (CSKA Moskva).
Förutom silvermedaljen i EM 2010 och bronset 2014 utsågs hon till årets spelare i svensk handboll 2013 och har spelat tio mästerskap för Sverige, fördelat på ett OS, fyra VM och fem EM.
– Jag är oerhört glad över att ha fått uppleva så mycket i landslaget. Det är verkligen få förunnat att representera Sverige och jag har gjort det med stolthet. Sverige och svenskar har ett oerhört bra rykte runtom i världen, inte bara i inom handbollen. Det är många minnen jag tar med mig och mycket som jag kommer att sakna. Medaljerna är förstås något som sticker ut, jag känner stolthet att ha fått vara med när de enda två medaljerna hittills har tagits.
Hur ser framtiden ut för det svenska damlandslaget?
– Jag tycker att den ser väldigt ljus ut! Det finns många unga, duktiga spelare och det är mycket nytt på gång. Det finna alla möjligheter att bygga någonting bra. Det är bara att se på herrarna hur bra det gick när de tvingades satsa nytt.
Text: Daniel Vandor
Foto: Christoffer Borg Mattisson
