Efter en av de snöpligaste förlusterna i modern tid måste det svenska damlandslaget repa mod och försöka knipa en bronsmedalj i morgon lördag.
– Vi måste ta med oss de bra grejerna från semifinalen och slipa på det vi gjorde sämre, säger Nina Koppang inför mötet med Danmark.
Alla förluster gör ont. Men frågan är om inte onsdagens nederlag i OS-semifinalen mot Frankrike är en av de tyngre på senare år.
Det svenska damlandslaget gjorde en av sina hittills bästa matcher under Tomas Axnérs tid som förbundskapten. Med utmärkt målvaktsspel signerat Johanna Bundsen samt tålmodigt anfallsspel hade man självaste värdnationen mot repen.
De regerande OS- och världsmästarna låg nämligen under i stora delar av matchen. Med tio minuter kvar var det svenska övertaget fyra bollar stort. 25 000 åskådare med franska sympatier gjorde vad de kunde för att få Sverige i gungning, men länge stod Nina Koppang och kompani pall.
– ”Burre” stängde igen kassen och vi förde matchen, minns Koppang som fortsätter:
– Sen var de vassare än oss under de sista tio minuterna och de tog sig tillbaka på ett bra sätt.
Med 15 sekunder kvar att spela, och i likaläge 25–25, hade Sverige chansen att tysta publiken i Lille en gång för alla. Men ett aggressivt franskt försvar, i kombination med ett långsamt byte på den svenska bänken, gjorde bollinnehavet poänglöst. Likaläget var intakt och förlängning väntade.
– Jag har inte sett om de sista 15 sekunderna, medger Koppang som satt på bänken vid tidpunkten.
Frankrike vann sedan förlängningen med 6–3, vilket gav slutresultatet 31–28.
– Det handlade om marginaler på slutet. Det är frustrerande att vi inte hade dem på vår sida. Men vi spelade fin handboll och mötte upp Frankrike på ett jättebra sätt. Den känslan ska vi ta med oss in till bronsmatchen. Vi får inte gräva ner oss och göra några liknelser med tidigare mästerskap. Nu är det ny chans till medalj, fortsätter högernian.
Koppang har hittills startat samtliga matcher i OS.
– Jag är jättetacksam för det förtroendet. Det är en ny roll för mig i landslaget. Hittills har det känts bra.
Tillsammans med Tyra Axnér är hon det yngsta bidraget i Sveriges OS-trupp. Båda 02:orna, som för övrigt tog silver tillsammans i U17-EM 2019, avslutade semifinalen mot Frankrike i går. De var också rumskamrater under vistelsen i Paris.
– Nu i Lille bor vi en och en, men vi spenderar mycket tid tillsammans ändå på kvällarna. Under mästerskapet har vi inte spelat några längre perioder med varandra, förutom i 7-6. Men jag tycker att vi hittar varandra bättre och bättre. Det är jättekul att spela med Tyra med tanke på vår resa genom ungdomslandslag. Det är stort att vi båda är med i OS.
De senaste åren har Koppang representerat IK Sävehof. Men ny klubbadress från och med i sommar är norska Vipers Kristiansand. Därmed inleder hon sitt första proffsäventyr.
– Det ska bli väldigt kul och spännande. Jag har inte haft jättemycket fokus på det än, men jag ser fram emot att få komma in i ett nytt lag. Jamina (Roberts) och de andra svenskorna som har spelat i Vipers har vittnat om en otroligt fin lagsammanhållning.
Vilken är din relation till Norge?
– Jag är ju halvnorsk. Min pappa är norsk, så jag har varit där väldigt mycket. Halva min släkt är därifrån och bor i Oslo. Sen har vi ett sommarställe en timme från Kristiansand. Så jag känner till området. Jag får en väldigt fin och varm känsla när jag tänker på Norge.
Nina Koppangs far Nils Koppang är inte bara norsk. Han är även en gammal olympier. Två gånger om deltog han i fäktning: 1976 i Montreal och 1984 i Los Angeles.
– Det stämmer. Men det är stor skillnad på fäktning och handboll, konstaterar Nina med ett leende.
I närtid har dessutom Ninas halvsyster Stina Blackstenius representerat Sverige i OS. Dels i Rio de Janeiro 2016, dels i Tokyo 2021. Båda tillfällena tog Sveriges fotbollsdamer silver.
På lördagen klockan 10.00 är det Ninas tur att försöka ta en OS-medalj. Då väntar bronsmatch mot Danmark. För övrigt samma motstånd som i bronsmatchen i VM 2023, då Danmark vann 28–27 inför hemmapubliken i Herning.
– Vi måste ta med oss de bra grejerna från semifinalen och slipa på det vi gjorde sämre. En OS-medalj hade betytt väldigt mycket, avslutar Koppang.
Text: Olof Thyrelius Ericson
Foto: Bildbyrån
