Han var Sveriges främsta målskytt i EM och har varit en av Bundesligas, Champions Leagues och hela världens bästa spelare den här säsongen. Felix Claar har nu utsetts till årets spelare i svensk handboll för första gången i karriären.
– Det är någonting jag känner mig oerhört stolt över. Det har varit min bästa säsong hittills i karriären, säger det Norrköpings HK-fostrade spelgeniet.
När Felix Claar som 16-åring värvades till Alingsås HK ansågs han vara en av Sveriges mest lovande spelare. Sedan dess har han nästan varit en garant för titlar, finaler och framgångar såväl i landslaget som i klubbarna han representerat:
• Redan första säsongen med AHK blev han svensk mästare, han spelade ytterligare fyra SM-finaler, vann Handbollsligan när pandemin slog ut och säsongen avslutades i förtid och utsågs till ligans mest värdefulla spelare två gånger.
• I Ålborg, dit han flyttade 2020, blev han dansk mästare under debutsäsongen och spelade final de två andra åren. Han var också med och ledde klubben till en sensationell final i Champions League 2021 och blev dansk cupmästare samtliga tre gånger år.
• Inför den här säsongen värvades han till tyska Magdeburg och har redan blivit klubblagsvärldsmästare och tysk cupmästare. Två titlar kan bli fyra då Magdeburg har kommandot om Bundesligatiteln och är klart för Final 4 i Champions League.
• Första mästerskapet med landslaget var VM i Egypten 2021 där Sverige tog första VM-medaljen på 20 år. Året efter vann han EM-guld och det blev final även i VM 2023 (fyra) och EM 2024 (brons).
Och Felix Claar är inte en i mängden i lagen han spelat och spelar i. Han är spelfördelare och har under säsongen av många handbollsexperter i världen hyllats som en av världens just nu bästa spelare, av vissa till och med den bästa. Själv tar 27-åringen det med lika stort lugn som han utsöndrar på planen.
– Det är klart att det är kul att många tycker att jag gör det bra, men jag håller inte med om att jag skulle vara bäst i världen, det finns så många andra bra. Men jag har varit högt upp den här säsongen, det tycker jag ändå. Jag är väldigt nöjd med säsongen hittills även om det fortfarande är lite bra, säger han.
Varifrån har du fått ditt lugn?
– Jag tror att det kommer från min pappa (Niklas) som också är jättelugn. Han tjötar inte ihjäl sig eller hetsar upp sig utan har fötterna på jorden och det det är så jag också är.
Claar har också varit noggrann i sina klubbval och inte skyndat mer än nödvändigt. Han valde till exempel att stanna i Alingsås i stället för att säga ja till proffserbjudanden från olika länder tidigare år.
– Det finns ingenting jag ångrar och jag är jätteglad att jag stannade längre i Alingsås. Med facit i hand blev det väldigt bra att vänta ett extra år och sedan komma till en så bra klubb som Ålborg. Det blev ett steg upp och jag fick möjlighet att spela Champions League alla tre år och sedan blev det ytterligare ett steg upp med Magdeburg. Där är det ännu tuffare både matchmässigt och med resandet.
Vad är det som funkar så bra i Magdeburg?
– Framför allt tror jag och Magdeburg är en bra match. Vi spelar väldigt simpelt. Alla ser att vi nästan hela tiden satsar en mot en och det är så jag gillar att spela, det passar mig. Sen har jag fått ett väldigt stort förtroende.
Och i landslaget?
– Och för varje mästerskap med landslaget tycker jag att jag har fått en större roll. Jag tycker också att jag gjort det bättre och bättre, jag är mer erfaren och van vid de stora scenerna. Att spela de stora matcher, semifinaler och finaler med landslaget, är otroligt häftigt och jag hoppas att vi är med där framme i OS också. Vi har ett fantastiskt bra lag med härlig sammanhållning som tagit stora kliv tillsammans.
Framför sig har Claar nu de tre mest intensiva månaderna hittills i livet: Avslutningen i Bundesliga, Final 4 i Champions League och OS i Paris om han blir uttagen dit. Däremellan ska han också gifta sig med sin Elvira.
– Det är mycket stora grejer som händer just nu. Det kommer att bli skithäftigt, både bröllopet, avslutningen med Magdeburg och ett OS som jag hoppas att få spela. Vi har avgörandet i egna händer i Bundesliga och förra gången jag spelade Final 4 och OS var det pandemi och ingen publik, det kommer att bli annorlunda nu.
Hur blir det att ställas mot din gamla klubb i semifinalen i Champions League?
– Jag hoppades nästan att vi skulle få möta dem. Jag tror inte att det finns någon favorit i Final 4, utan det är fyra jämna lag som alla har lika stor chans att vinna. Det kommer att handla om dagsform och flyt.
Men först ska Claar få priset som årets spelare i svensk handboll, inför avkast i Vida Arena i Växjö där Sverige tar emot Tyskland 14.30 i dag i en repris från bronsmatchen i EM i januari. Priset går till den spelare som juryn, bestående av Svenska Handbollförbundets elitråd och förbundskaptenen Glenn Solberg, anser gjort störst avtryck i klubb- och landslag under säsongen och motiveringen i år lyder:
”Efter att ha tagit vägen från Norrköpings HK via Alingsås HK och Ålborg Håndbold är Felix Claar i dag även en nyckelspelare i såväl landslaget som i en av världens bästa klubbar. Med en ödmjuk inställning, ett imponerande lugn på planen, en jämnhet i sina prestationer och en spelförståelse i absolut världsklass har han fortsatt sin fina utveckling och levererar ständigt fina insatser vare sig det handlar om EM för Sverige eller Bundesliga och Champions League med SC Magdeburg.”
– Det är skitkul att få den här utmärkelsen, det är inte så många som fått den. Det är ett kvitto på att jag gjort en bra säsong hittills, även om jag hoppas att den kommer att bli ännu bättre, säger Claar.
Priset för årets spelare på damsidan delades ut i samband med säsongens sista hemmalandskamp mot Luxemburg i Umeå i april och gick till Linn Blohm.
ÅRETS SPELARE I SVENSK HANDBOLL (HERRAR)
1968: Lennart Eriksson, SoIK Hellas
1969: Lennart Eriksson, SoIK Hellas
1970: Mats Thomasson, HK Drott
1971: Dan Eriksson, SoIK Hellas
1972: Thomas Persson, IFK Kristianstad
1973: Bo Andersson, IFK Malmö
1974: Johan Fischerström, SoIK Hellas
1975: Sven-Åke Frick, Ystads IF
1976: Björn Andersson, IF Saab
1977: Bo Andersson, IF Guif
1978: Basti Rasmussen, Ystads IF
1979: Claes Hellgren, IK Heim
1980: Claes Ribendahl, Lugi HF
1981: Göran Bengtsson, HK Drott
1982: Jörgen Abrahamsson, HK Drott
1983: Sten Sjögren, Lugi HF
1984: Peter Olofsson, GF Kroppskultur
1985: Björn Jilsén, Redbergslids IK
1986: Magnus Wislander, Redbergslids IK
1987: Mats Olsson, Lugi HF
1988: Pär Jilsén, Redbergslids IK
1989: Ola Lindgren, HK Drott
1990: Ola Lindgren, HK Drott, och Magnus Wislander Redbergslids IK
1991: Magnus Andersson, HK Drott
1992: Per Carlén, Ystads IF
1993: Magnus Andersson, Tus Schutterwald (Tyskland)
1994: Magnus Andersson, HK Drott
1995: Erik Hajas, IF Guif
1996: Stefan Lövgren, Redbergslids IK
1997: Thomas Sivertsson, HK Drott
1998: Peter Gentzel, Redbergslids IK
1999: Ljubomir Vranjes, Redbergslids IK
2000: Magnus Andersson, HK Drott
2001: Stefan Lövgren, THW Kiel (Tyskland)
2002: Martin Boquist, Redbergslids IK
2003: Martin Boquist, Redbergslids IK
2004: Stefan Lövgren, THW Kiel (Tyskland)
2005: Marcus Ahlm, THW Kiel (Tyskland)
2006: Tomas Svensson, Portland San Antonio (Spanien)
2007: Kim Andersson, THW Kiel (Tyskland)
2008: Kim Andersson, THW Kiel (Tyskland)
2009: Jonas Källman, Ciudad Real (Spanien)
2010: Mattias Gustafsson, Tus N-Lübbecke (Tyskland)
2011: Johan Sjöstrand, FC Barcelona (Spanien)
2012: Kim Andersson, THW Kiel (Tyskland)
2013: Tobias Karlsson, SG Flensburg-Handewitt (Tyskland)
2014: Mattias Andersson, SG Flensburg-Handewitt (Tyskland)
2015: Niclas Ekberg, THW Kiel (Tyskland)
2016: Andreas Nilsson, MVM Veszprem (Ungern)
2017: Mikael Appelgren, Rhein-Neckar Löwen (Tyskland)
2018: Jim Gottfridsson, SG Flensburg-Handewitt (Tyskland)
2019: Max Darj, Bergischer HC (Tyskland)
2020: Andreas Palicka, Rhein-Neckar Löwen (Tyskland)
2021: Hampus Wanne, SG Flensburg-Handewitt (Tyskland)
2022: Jim Gottfridsson, SG Flensburg-Handewitt (Tyskland)
2023: Jonathan Carlsbogård, FC Barcelona (Spanien)
2024: Felix Claar, SC Magdeburg (Tyskland)
Text: Daniel Vandor
Foto: Michael Erichsen/Bildbyrån
